emma goes psyyyyyyyyko
jag har gjort massor, verkligen massor, av saker sen jag kom hem till sverige.
jag har inte suttit still en sekund, bara åkte hit o dit gjort ditt o datt.
nu är jag än en gång hemma efter 5dagar i gbg, och har vart hemma cirkus 2h och har
redan så jävla tråkigt.
seriöst? jag ska snart ned o träna med madde, de ända som händer idag. och antagligen det ända som kommer att hända resten av veckan. yey, jag är en rastlös själ.. shit pommes alltså, jag tror serisöt jag avlider av rastlöshet nu.
jag har lyckats inse ett par viktiga saker här i livet under de föregående veckorna och de är fanimej inte bara positivt och jag blir rycka-i-håret galen på mig själv ibland.
jag, jag jag, blir mycket jag nu, för jag tror inte att jag vet vad jag vill. men jag har en aning om vad jag vill nu i höst. jag känner mig ibland som en trottsig tonåring som vill men inte får. jag kan säga såhär, att jag gör vafan jag vill men ändå inte. fuck this och låt mig leva, jag vill bara leva, göra allt som faller mig in och ta konsekvenserna senare. men vafan, de är ju så jag alltid gör? jaa ibland är det underbart att vara emma svanberg, oftast är det så faktiskt, men ibland så suger det. men hey! livet är till för att levas och man lever bara en gång, varför känns det som att de är bara jag som går efter det? jag är helldre 60 och ångrar något jag gjort än något jag inte gjort.
jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, inget vettigt antagligen, men aa jag är en levande o rastlös själ iallafall. sug på den ni
jag har inte suttit still en sekund, bara åkte hit o dit gjort ditt o datt.
nu är jag än en gång hemma efter 5dagar i gbg, och har vart hemma cirkus 2h och har
redan så jävla tråkigt.
seriöst? jag ska snart ned o träna med madde, de ända som händer idag. och antagligen det ända som kommer att hända resten av veckan. yey, jag är en rastlös själ.. shit pommes alltså, jag tror serisöt jag avlider av rastlöshet nu.
jag har lyckats inse ett par viktiga saker här i livet under de föregående veckorna och de är fanimej inte bara positivt och jag blir rycka-i-håret galen på mig själv ibland.
jag, jag jag, blir mycket jag nu, för jag tror inte att jag vet vad jag vill. men jag har en aning om vad jag vill nu i höst. jag känner mig ibland som en trottsig tonåring som vill men inte får. jag kan säga såhär, att jag gör vafan jag vill men ändå inte. fuck this och låt mig leva, jag vill bara leva, göra allt som faller mig in och ta konsekvenserna senare. men vafan, de är ju så jag alltid gör? jaa ibland är det underbart att vara emma svanberg, oftast är det så faktiskt, men ibland så suger det. men hey! livet är till för att levas och man lever bara en gång, varför känns det som att de är bara jag som går efter det? jag är helldre 60 och ångrar något jag gjort än något jag inte gjort.
jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, inget vettigt antagligen, men aa jag är en levande o rastlös själ iallafall. sug på den ni
Kommentarer
Trackback
